|
Industri-epoken
 Mörtfors blev
vid 1900-talets ingång en riktig industri-ort.
Under seklets första decennier hade Mörtfors en
liten tändsticksfabrik. 1905 startades en läskedrycksfabrik som inte överlevde
längre än till 1915 eftersom det blev för dyrt att forsla läskedrycksflaskorna
med häst och vagn i den glest bebodda landsbygden. Ett försök att driva Mörtfors
hushållsskola (där Badhuset ligger idag) överlevde också bara i några år,
fram till 1917.
På platsen för
läskedrycksfabriken (bredvid Kvarnen) kom istället en chokladfabrik som drevs
av fröken Karin Karlsson från Norrköping.
I
bilverkstaden tillverkades cyklar av märket "Pilen".
1910 startades
en möbelfabrik vid övre delen av forsen. 1914 övertogs den av C A Bjurstam
och fem snickare som drev den med så stor framgång att vinstskatten 1922 blev deras
fall. Kamrer Bjurstam fortsatte driften med en ny partner, Edvard Nylander. Fabriken tillverkade möbler av ek och fick bland annat sälja stolar
till kronprinsen själv vid utställningen i Västervik 1933.
1936 var
olyckan framme när åskan slog ned i möbelfabriken som brann
ned till grunden.
Bjurstam lät bygga upp fabriken på nytt och drev den därefter med sin
systerson, Hans Florén.
De snidade ekstolarna såldes på Nordiska Kompaniet (NK)
i Stockholm och 1940 kompletterade man tillverkningen med kontorsmöbler. Efter
andra världskriget tillverkades sängbottnar till de berömda Dux-sängarna
här.
Möbelfabriken, som länge var samhällets största
arbetsplats lade ned driften på 1970-talet.
Tack vare
forsen och möbelfabriken fick Mörtfors tidigt elektricitet. Från
1914 fram till 1940 fick till exempel lyktor över festplatsen med dansbana
electricitet från möbelfabrikens generator som också gav gatljus på utvalda
ställen. När fabriken stängdes på kvällen, slogs också strömmen av. Då
blinkade ljuset varnande ett par gånger innan det blev svart.
|
